Kommentarer på Gammal är äldst


Jag snittade på 28 km/dag under februari eller totalt 82 mil. Mycket var ren pliktlöpning och därför inte så rolig. Men när jag som här kunde springa ner till Stalands Möbler i Kungens kurva och hämta ut ett stort paket och samtidigt uträtta flera ärenden längs vägen blev det mera meningsfullt.

En 76-åring, en 75-åring och en heltidsarbetande 63-åring. I löparutmaningen ”Spring tills du stupar” höll de äldsta ut längst, inte de garvade ultrarävarna.

En efter en föll dom bort. Reglerna är ganska tuffa, i alla fall mot slutet: i februari ska du springa eller gå minst det antal kilometrar som dagens datum visar. Totalt blir det 435 km eller i snitt 15 km/dag motsvarande 10,5 mil/veckan. Det klarar väl alla som sprungit några år?

Nej, skulle det snart visa sig. Redan första veckan stöp några. Och när ”tävlingen” nu är över står bara 12 kvar medan 60 stupade. Alla som klarat minimidistansen koras som ”vinnare”. Och bland dessa finns alla i det äldre gardet, däribland jag. Även i den engelska upplagan, Run until you drop, var jag den som sprang längst.

På FB förklarade deltagarna varför de stupat. I många fall handlar det om feber/förkylning eller tidsbrist på grund av arbete.  Någon visade en bild på sin egen febertermometer. En annan hade handgripligen stupat, ramlat ner för en trappa, och vi fick se bilden på trappan. Arrangören själv, Mikael Forsström, förklarade frankt:

-Jag stöp på grund av kroppslig skröplighet.

Det kanske mest ärliga svaret gav ”Kalle”:

-Hade ingen lust att ta mig ut i kväll helt enkelt.

Intressantare är vad deltagarna inte skrev. Ingen, möjligen utom just Kalle eller ”Mats”, som hellre ville åka skridskor och skidor, ifrågasatte om det här ens var roligt. Själv är jag kluven; det blir lätt något tvångsmässigt över det hela. Känner man inte för att springa ett visst antal kilometrar en dag finns det  ju ingen anledning att göra det. Nej, den här typen av pliktlöpning är inte riktigt min grej. Ändå gick det väldigt bra- jag sprang längst av alla, 82 mil.

Till hustrun dristade jag mig att säga:

-Det här var nog sista gången jag är med i Spring tills du stupar.

-Ska komma ihåg det till nästa år, svarade hon syrligt.

Rekordmånga deltagare under pandemiåren men rekordfå i år och en bottensiffra  för andelen vinnare. Gulmarkerade år visar år då jag sprungit längst av alla.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jan-Olof - 2024-02-29 23:32:19

Grattis Björn och ni andra elva som blev vinnare. Du skriver att man måste springa i snitt 15 km/dag, men det blir ju betydligt svårare än så när man inte kan ?spara? km från början av månaden. Sista veckan måste man ju snitta 26 km/dag. Antar att utmaningen under juli, då man kan spara km, är lättare även om juli har 31 dagar.

#2 Björn - 2024-03-01 19:23:27

Javisst, februariutmaningen är svårast och särskilt sista veckan då det krävdes mer än 2 mil/dag, ändå var det få som stupade just sista veckan.

#3 Christoffer Andersson - 2024-03-01 23:18:02

Grattis till vinnarna!

En favorituttryck här är "jag gillar tanken på det, men inte att göra det".

#4 John Jensen - 2024-03-02 08:27:30

Kul utmaningen men i år hoppade jag. Har du någon gång varit sugen på att ta dig från sydligaste till nordligaste Europa dvs från Tarifa till Havøysund? Vore ju perfekt väderleksmässigt att starta i mars men efter en närmare tittar på rutten i Google Maps är nog en följebil med bädd ett måste tyvärr, i alla fall uppe i Finnmarken.

#5 Lennart - 2024-03-02 17:27:46

Funderar på om det är enligt evolutionsteorin vi har utvecklat denna förmåga att alltid tävla mot varandra? Är det i så fall till nytta för våran art att överleva..=)..

#6 Löparvän - 2024-03-04 13:57:38

Jag kan förstå din fru som nog tycker. Ju längre pass - Ju längre frihet -för mig.

#7 Lennart - 2024-03-05 17:53:58

Känns bekvämare att springa med löst knutna skor. När man har lite mellanrum mellan foten och innersulan, så hamnar skon bråkdelen av en sekund på marken före foten som landar med mer än kroppsvikten på innersulan. Det känns mjukare. Bör också minska slitaget på sulan som ligger stilla på marken före den utsätts för maxbelastningen från kroppens nedslag mot asfalten.. Märkte det med nya Asics 2000 gt som har hel sula mot asfalten, ingen sula med typ fotvalv längre.

#8 Björn - 2024-03-06 09:11:03

#John Jensen: Absolut en idé. Har inte sprungit söder ut genom Europa, däremot i Norrlands inland upp till Treriksröset.
#Löparvän: Kanske lite så.
#Lennart: Du verkar vara lite av en filosof. .. När resultaten dalar har tävlandet för mig blivit mindre viktigt. Det där med skosnörena har jag aldrig hört- tänk om det vore så enkelt.

#9 Erik H - 2024-03-06 17:07:20

Asics 2000 gt är en förskräcklig sko att landa med, hårt nedslag, Den sitter väldigt skönt på foten men gör inte löpningen njutbar, Får nog använda skon till trädgårdsarbete.
Köpte Saucony Axon 2 på outlet, det visade sig bli en riktig fulltrräff, förbättrar mitt steg och känns löpglad både på lungna pass och på lagom tempo pass.

#10 Lennart - 2024-03-06 17:49:47

Det är precis det jag menade med nya Asics 2000 GT. Blev besviken på det här klampet mot marken. Prova och knyt den löst så landar den mycket mjukare. Fungerade för mig. Har sprungit mycket med Saucony Stabile förr. Men grid systemet var bara ett påhitt som inte hade nån funktion alls. Det var ett rutmönster i sulan som omöjligt kan göra nån nytta. Tog isär skon och kollade (när dom var utslitna). Tråkigt när fabrikanter ska hänga upp sig på en ide för att sälja, oavsett om den gör nytta eller ej.. Gel i Asics gör nog vare sej från eller till. Kahru hade ett litet luftrum under hälen på 70 talet. Sen gjorde dom en kil under mitten av sulan på 80 talet. När Nike kom på början av 80 talet var dom så mjuka så folk fick ont i vristerna av snedvridningar. Tack och lov finns det löparskor, det är huvudsaken =).

#11 Hans - 2024-03-08 12:55:06

"När resultaten dalar har tävlandet för mig blivit mindre viktigt."

Kan kanske vara en anledning att äldre får bättre tider vid en ålders omräkning. De som var bra, slutar tävla när resultaten dalar. Då kommer de som är ihärdiga att klättra på resultattavlorna o sporras att fortsätta högre upp i åren.

#12 Björn - 2024-03-08 22:19:55

Resonemanget låter rimligt. Men jag tror ändå inte riktigt på det. Resultaten mäts nämligen alltid mot världens bästa t ex 60-åring, 61-åring, 62-åring etc, alltså hur nära i procent du kommer ?världsmästaren?. Då spelar det inte så stor roll när flera topplöpare i varje årgång slutar eftersom de allra bästa fortsätter. Jag har t ex toppat den svenska maratonstatistiken några år men eftersom resultaten varit bleka jämfört med världseliten skulle det inte påverka åldersomräkningen om t ex jag hade slutat när resultaten dalar.

Kan dock ha fel. Så gärna fler synpunkter!

#13 Hans - 2024-03-09 12:35:48

Jag tänker såhär, många idrottsmän har tränat o tävlat hårt samtidigt som många dessutom haft anställningar. När karriären är slut så har skador bristande motivation infunnit sig pga resultaten dalar. Bara efter ett "längre" uppehåll av någon orsak så är det svårt att prestera. Gäller väl i de flesta idrott, inom löpningen så ser man samma tendens.
ex Ulf Högberg, Björn (borg,), Tommy Persson, Kjell-Erik Ståhl, Åke "Biten" Eriksson, Patrik Sjöberg, Gunde Svahn, Tomas Wassberg, Christian Ohlsson, Anders Szalkai,

Dan Glans "Dan tog sitt sista SM-guld vid 37 års ålder, terränglöpning 4 km, därefter placerade han tävlingsskorna på hyllan. Idag (70 år 2017) håller han fortfarande på med löpning men det är mest för välbefinnandet och för att det är avkopplande att komma ut på löpslingorna i skogen."

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg