I staden Portland mitt på gångbron över Delawarefloden var gränsen mellan Pennsylvania och New Jersey markerad, Självklart blev det ett glädjehopp här. Men senare blev det inte lika roligt. . .
Delawarefloden är 45 mil lång och rinner genom delstaterna New York, Pennsylvania, New Jersey och Delaware. Sprang cirka en mil längs floden i skuggan av lövskogen, underbart!
Jag är i New Jersey, min näst sista delstat av totalt elva. Bara två hela löpdagar återstår och sedan får jag äntligen flyga hem.
Ja, jag säger äntligen. Pennsylvania och även backiga New Jersey har nästan knäckt mig. Och visst har jag också hemlängtan. Men det som gör att jag snabbt vill hem är främst att jag utsätter mig för livsfara i trafiken. Dagens löpning var den absolut farligaste av alla.
Varför? Jo, mörkerlöpning kan vara livsfarlig om det inte finns bred vägren och en vit linje som markerar vägen. Idag fanns inte detta. Sista milen blev därför en skräckupplevelse. Jag överdriver inte, fullt i klass med när jag för flera år sedan var inne i en tornado i South Dakota.
Det börjar skymma, på en Exxonstation en mil från motellet suger jag i mig i en Dr Pepper för att få kraft och mod.
Idag övervägde jag att försöka få lift sista biten till motellet. Trafiken var intensiv, blev bländad hela tiden och jag fick ständigt kliva av vägen vid möten, extra besvärligt med en löpvagn eftersom det fanns en 10 cm hög cementkant mellan vägen och gräset. När det blev fritt fick jag tokrusa, rena intervallträningen.
Tog jag för stora risker? Kanske, men ändå försökte jag vara så försiktig som möjligt. Jag har lovat hemma att vara extremt försiktig och det löftet har jag hittills hållit men tummade på det idag. Mörkerlöpning ska man över huvud taget inte ägna sig åt. Att det blivit så flera dagar beror på att jag startat för sent och att distanserna har varit för långa. Jag har ingen annan att skylla på än mig själv.
Att springa ett coast to coast är farligt för alla. Uppemot fem kända dödsolyckor i trafiken finns och flera andra påkörningar. Grovt räknat dödas eller skadas cirka en procent i den här gruppen. Själv upplever jag trafiken som ett allt större hot och jag har tidigare övervägt att sluta. Farorna ökar ju närmare östkusten du kommer och det är särskilt någon mil utanför städerna riskerna är som störst. Gång- och cykelbanor är en bristvara i hela Amerika. Däremot har jag känt mig helt säker när jag sprungit på Interstate, vår motsvarighet till motorvägar, eftersom vägrenarna är mycket breda och trafiken oftast inte så tät.
Dagen blev inte bättre av att jag bokat ett uruselt motell med enbart rum för rökare (visste inte det). Kokhett på rummet, gick inte att nå aircondition som satt uppe vid taket (rummet saknade stol).
Slut på ojandet. Rent fysiskt och mentalt mår jag prima!
Dagens distans: 61 km
Keep on running!
#1 Hannes - 2023-08-12 07:36:50
Kan tänka mig att man blir rädd bara det susar förbi en långtradare bakifrån, och sen avsaknad av vägren och mörker på det. Skönt att du varit förskonad från skador under alla dina långlöp.
#2 Peter Malmqvist - 2023-08-12 08:04:30
Sista "coast to coast"..? Ehh, det skulle jag nog inte satsa pengar på. Eftersom du är fullständigt galen som gör det här, ens en gång, och en galning inte går att prognostisera, så blir det krona/klave :-)
Det du gör saknar motstycke, inte bara för att du med de flesta mått mätt är "gammal" och gör det helt ensam - utan för att du dessutom lyckas skriva om din prestation, nästan varje dag under hela loppet. Dina observationer om människor och samhällstrender där du springer fram är otroligt intressanta.
Eftersom du nu är precis i slutet av denna prestation kan jag fylla på med ytterligare en observation/varning om den amerikanska trafiken, inte självupplevd, utan en TV-observation. Det var ett av dessa många program där man fick följa amerikanska poliser i sitt dagliga arbete. De filmade en bil i en mindre stad som i mörkret vinglade betänkligt, och en kort stund var uppe med ena hjulet på trottoaren. Bilen stoppades, föraren fick göra vissa tester för att kontrollera alkoholhalten. Slutsatsen blev att han var rätt ordentligt packad.
I Sverige och troligen hela Europa skulle personen åkt dit på alla möjliga sätt. Här fick han bara uppmaningen att köra direkt hem (jag skojar inte..). Även den amerikanska reportern tyckte detta var aningen underligt och frågade varför de släppte honom. Polisen svar var: Hur skulle det annars gå för alla restauranger och barer om vi inte kunde åka bil dit och ta en öl?
Så Björn - din rädsla för trafiken är befogad, vilket givetvis är en meningslös varning med tanke på att du nu bara har en dag kvar. I ett tiotusenmeterslopp hade det motsvarat hundra meter :-)
Hatten av!!!! Du är ett föredöme, på alla sätt - fysiskt, mänskligt och journalistiskt!
#3 Lasse - 2023-08-12 08:14:37
Tyckte trafiken var mest besvärlig när jag vandrade de 25 milen kustvägen mellan Alicante och Valencia, och då hade jag ingen kärra, endast en ryggsäck. Startade ibland tidigt i mörkret för att komma till hotellen och slippa de mesta av eftermiddagsvärmen. Trafiken var ganska humant på mornarna, såg jag lysen från någon bil längre fram fick jag kliva av från vägen men de som var besvärligt var sidvinden när den var stark som ryckte tag i ryggsäcken. Hur upplever du vinden när du springer på dessa vägar som saknar eller har liten vingelmån?
#4 Klas-Peter Suneson - 2023-08-12 09:24:02
Lite drygt sex mil, är som Du säger, lite för mycket även för dig på en löp dag. Men gjort är gjort, så efteråt känns det bra. Du är inte ensam om att bli bländad när skymningen faller på. Det har med åldern att göra. Skönt att konstatera, - där är vi lika. Jag undviker numera att köra bil i mörkret.
Att längta hem är en skön känsla! Men medan Du vilar i New Jersey, så kanske det passar att somna till Bruce Sprängsten;
https://www.youtube.com/watch?v=yrS5Nv4Y-08
Keep on running.
#5 Mats - 2023-08-12 11:18:34
Inte bra med all trafik,
nästan så man får panik,
under det att mörkret faller,
ökar mängden intervaller.
#6 Ella Stark - 2023-08-12 11:55:09
Hej Björn
Första gång jag lämnat en kommentar även om jag , ibland med andan i halsen , följt hela din resa.
Sista eller inte sista det låter jag vara osagt. Är full av beundran över vad du gör och har gjort. Jag säger bara go go till sista sträckan men ta det försiktigt.
#7 Maths - 2023-08-12 12:04:49
Reflexväst även på joggern?
#8 Ragnar - 2023-08-12 12:25:38
Kommentar till gårdagens snack om Kaiser. Visst har du hört namnet Kaiser men som barn. Du har bott med en Kaiser under dina fötter. Vi hyrde hos en byggmästare med ofta knackiga affärer. Men en gång när han var på grön kvist köpte han en Kaiser som han skröt med och barn i kvarteret lär ha fått åka med.
#9 Björn - 2023-08-12 15:56:42
#Hannes: Springer alltid mot trafiken.
#Peter: Tack. Drog- och rattfylla är mångdubbelt högre här än i Sverige. Hade velat göra mera "riktiga" reportage men tiden fanns inte. Om det är sista coast to coast vet jag inte i skrivande stund. Kortar man distanserna med säg 1 mil/dag till 4 mil innebär det att tidsåtgången ökar med ca 2 veckor och det är mycket.
#Lasse: Har överlag haft bra väder och inte så starka vindar. Men visst har jag varit nära att blåsa av vägen några gånger eftersom kärran tar mycket vind.
#K-P: Visste inte att bländningsrisken ökar med åldern.
#Mats: Fyndigt (som vanligt)!
#Maths: Ja, babyjoggern har enormt mycket reflexer både fram och bak så jag har inte satt på egna.
#Ragnar; Minns inte det.
#10 Lars Söderberg - 2023-08-12 16:35:29
Hej Björn!
Jag har följt ditt C2C genom ödemarker och små krympande samhällen på landsbygden. Backe upp och backe ned i växlande väder från sol och värme till regn och kyla på trafikerade vägar där du blivit stoppad av poliser, men även träffat trevliga människor som hjälpt dig med dricka, mat och övernattningar. Dom problem som uppstått under ditt C2C med mörkerlöpning, punkteringar, data problem och felspringningar har du löst galant. Nu har du "bara" två löpdagar kvar innan du når målet och springer ut i Atlanten efter en otrolig prestation. Ser fram mot att få träffa dig på IP eller Park Rum.
#11 Mike Staso - 2023-08-12 20:59:47
Bjorn I have been following your fantastic 8th run across America on a daily basis. I am Paul Staso's dad and am living in bush Alaska. I was happy to see that Paul had an opportunity to visit with you on this run. To tell you the truth I thought you were crazy to try another run at your age, but then again, I wasn't at all surprised when Paul told me you were going again. I am a month away from turning 90, so to me you are still a youngster. :) I know how dangerous it can be out there and will be quite anxious to read your final log for this great adventure. That will mean that you ;have not only accomplished what no one else has done, but you are safe, healthy and on your way back home. Thanks for taking the time each day to write your very informative daily logs, and allowing all of us to be able to be on the run with you. You are one amazing human being.
#12 Thomas - 2023-08-12 22:05:24
Blunda med ett öga när du möter bilar i mörker. Då behåller du mörkerseende på det ögat efter mötet. Ett knep jag lärde mig i lumpen.
#13 Björn - 2023-08-14 19:35:22
#Mike: Extra glad that you are writing here. Paul was/is a big inspiration for me. Maybe I will run in Alaska next summer.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg