Rod White, min granne på motellet i Paxton, skjutsar mig i morgon till Hoopeston. Han ger mig alltså en Steve. Innan hade jag förgäves under flera timmar sökt en hjälpare.
Aldrig har det varit så svårt att ordna en Steve. Tillsist blev jag nästan desperat. Men hjälpen fanns närmare än jag kunde ana.
Ge aldrig upp. Tro på dig själv. Håll fast vid dina rutiner. Ta det lugnt. Människor vill hjälpa. Floskler? Nja, inte för mig som kontinentlöpare. Det är maratontakterna och tron på människans godhet som gör att detta löp överhuvudtaget är möjligt.
Jag visste att det skulle bli svårt att klara dagens etapp, de nära sex milen mellan städerna Gibson City och Hoopeston. Det var inte längden som skrämde utan vetskapen om att det inte skulle finnas något motell eller annat boende vid framkomsten. Innan hade jag kontaktat flera personer i Hoopeston och även några kyrkor. Men inget napp.
Vad göra när jag inte vill campa? Jo, jag hade en genial lösning, trodde jag. Jag tar in på motell i Paxton, som ligger mitt emellan de två städerna, och på morgonen nästa dag kör en privatperson (taxi fanns inte i stan) mig till Hoopeston så jag kan fortsätta samma morgon. Biltransporten kompenserar jag genom att springa motsvarande sträcka lokalt i Paxton.
I det här vackra huset i Paxton ligger Chamber of Commerce (Handelskammaren) och lokaltidningen. Fanns hjälpen här . . .
eller kanske hos livsmedelshandlaren?
Det var bara ett problem: att hitta någon som kunde köra mig de ca tre milen, dessutom riktigt tidigt på morgonen. Jag vände mig till handelsskammaren, lokaltidningen, biblioteket, polisen, livsmedelsaffären, restaurangen, bilverkstaden, försäljaren av bilreservdelar, glassfärsäljaren, några människor på gatan, det fina men tomma motellet. . . Ingen kunde fixa denna Steve trots att jag ville betala.
Jakten på förare blev riktigt rolig.- och intressant! Fick veta mycket om Paxton- bland annat att det är/var en stad med stark svensk anknytning. Borgmästaren under 20- och 30-talet kom från Sverige, man hade svenskt midsommarfirande under många år och stan kallades ibland för Little Sweden. Det lite lustiga var besöket på lokaltidningen. Jag presenterade mig, undrade om reportern kände någon som kunde hjälpa mig och sa också att jag sprungit sju gånger över USA och hade rekordet. Reportern stirrande bara in i sin skärm, reagerade inte på det där med coast to coast. Hade jag som lokalreporter under värsta sommartorka fått ett sådant besök, ja då hade det nog blivit ett litet reportage i tidningen.
Det såg alltså rätt hopplöst ut. En Steve var absolut nödvändig, vågade inte ta in på motell i Paxton innan skjuts var ordnad. Gjorde några lovar runt det tän, lite billigare motellett. Då hör jag rösten:
-Hallo, what are you doing?
Det visade sig vara en motellgäst som tillfälligt jobbade i Hoopeston och skulle dit tidigt i morgon bitti. Visst kunde han ge mig skjuts!
-Do you belive in God? frågade han också.
Ja, det var nästan så jag höll med. Tryckte hans hand länge och kramade honom. Turen håller i sig!
Och så en fråga: Två lite ovanliga saker kommer hända mig i morgon, vad kan det vara?
Keep on running!
#1 Mats - 2023-07-19 06:00:19
In God kanhända we believe,
när det blev ordnat med en Steve,
och sedan må det vara hänt,
snart klarat 75 procent!
#2 Lasse - 2023-07-19 06:30:10
Du ska stanna upp vid en bänk, sätta dig ner med en glass i solskenet och trekvartsfira din framgångsrika löpning.
#3 Jan-Olof - 2023-07-19 08:32:26
Lyckan står dig bi. Bra kämpat för att få din Steve! Jag tror att du kommer att få göra ett hopp vid gränsen till Indiana och ställa fram klockan en sista gång.
#4 Klas-Peter Suneson - 2023-07-19 08:57:25
Åter efter några dagar på Vättern.
Fortsatt möter Du vänliga hjälpsamma människor på din väg!
Kan bero på att Du närmar dig dina medmänniskor med en öppenhjärtig attityd
Ett vinnande koncept! Målet närmar sig!
Keep on running!
#5 Jan Suneson - 2023-07-19 14:04:42
Jag hade samma lösning på problemet som du men skickade det inte till dig då det var för enkelt. Kunde aldrig drömma om att det skulle bli problem med denna enkla Steve. Nu väntar två tuffa etapper till Lafayette och Logansport.
Hur blir det med parkloppet i Mansfield lördagen den 29. Går du på min lösning?
#6 Jan Suneson - 2023-07-19 14:07:57
Mats jag uppskattar dina dagens verser. Riktigt fyndiga
#7 Björn - 2023-07-19 14:54:51
#Jan-Olof; Helt rätt, Indiana och sista tidszonen, blir nu sex timmar efter Sverige.
#Jan: Ja, jag springer ett parkrun i Mansfield och går på din lösning. Fick du inte meddelandet? Du kan mejla din nya epostadress om det är den som gjort att du inte fått meddelandet.
#8 Maths - 2023-07-19 18:07:01
Snacka om att vara blinda för vinklar och nyheter. Skönt att Rod fixade en Steve!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg