Kommentarer på Dag 71: Igenkännandets glädje
Sliten bar i det lilla samhället Tennessee (100 invånare) där jag som vanligt släckte törsten, inte med öl utan med Pepsi. Under tiden hängde kläderna på tork utanför. Ingen mer än alkholisten och en och annan kontinentlöparen skulle glädjas vid detta trista ställe. Här blev jag också igenkänd!
I stora drag har jag hittills sprungit samma rutt som tidigare år. Trist? Nej absolut inte!
Jag blir igenkänd i en massa små samhällen. Folk kommer fram och pratar, minns mig, undrar vilket år jag senast var här, vi skrattar och försöker minnas. Ibland klickar jag upp min blogg och visar bilder på dom själva. Man frågar om jag kommer tillbaka nästa år.
-See you next year, säger jag och springer sorglöst vidare.
Om inte detta är friheten så vad är då frihet? Lyssnade häromdagen på Filosofiska rummet i SR. Avsnittet handlade om "arbetsplatsens diktatur"- företaget bestämmer när du ska jobba och när du har fritid. Arbetsuppgifter kan minutplaneras och kameraövervakas och toabesök klockas. Arbetsgivaren kan ha synpunkter på kläder och attityd och vad du lägger ut på sociala medier. I utbyte får du lön, pengar som ger självständighet och frihet.
Sådär har jag känt under hela mitt yrkesverksamma liv, trots att jag hade ett bra jobb och stor frrihet att skriva vad jag ville och dessutom löneförmånen med en extra timma för löpning under lunchen.
Men det är kanske först nu när jag är pensionär som den riktiga friheten infunnit sig. Jag behöver heller inte bekymra mig om det ekonomiska, nu är det Slösa som roar sig. Ändå är väl ingen riktigt fri, vi är alla beroende av varadra på något sätt. Och tur är väl det!
Jag har kommit till universitetsstade Macomb. Jag bor på America Best Value Inn- ta inte in här om du hara vägarna förbi. Slitet och det mesta fungerar inte. Detta blogginlägg skrivs i korridoren, enda platsen där wifi funkar. Men tänk förr då man sprang runt med datorn mitt i natten och sökte uppkoppling utanför hus där man inte spärrat sitt wifi. Ja, nog har mycket blivit bättre och dom ruffigaste motelln är borta.
Sojabönor ända in på husknuten! Bilden från Carthage, IL.
Dagens distans: 41 km
Keep on running
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Lennart - 2023-07-14 08:29:45
Har du låst fast din vagn i något när den är obevakad?
#2 Mats - 2023-07-14 09:16:13
Här var mer än lovligt trist,
tur man ej är nykterist,
pepsi, öl och husets vin,
tacka vet jag endorfin!
Keep on running
#3 Maths - 2023-07-14 09:48:36
Och nu kan du släcka törsten lite billigare sedan dollarn peakat och kronan börjat ta revansch.
#4 Lasse - 2023-07-14 10:01:00
Förstående arbetsgivare som tillåter friskvård på arbetstid! Det ligger mycket vinst i detta för företaget! Jag har föreslagit detta för min arbetsgivare, de ser tyvärr bara kostnaden i detta och istället har vi många sjukskrivningar.
#5 Patrick - 2023-07-15 11:46:21
Tänkvärt om frihet. Särskilt som det land där du befinner dig har begreppet frihet så starkt kopplat till sin självbild. Som pensionärer i ett välfärdsland har vi rätt stor frihet att välja hur vi vill leva. Sedan tar vi på oss strukturer och rutiner som vi liksom förbinder oss att följa. Jag springer fyra gånger i veckan (vilket brukar räcka till en topp10-placering i veteranstatistiken), du springer otroligt mycket mer. I en känsla av frihet, tänker jag.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg