Ett koltåg passerar en obevakad järnvägsövergång öster om Gothenburg i Nebraska. Det finns ca 100 000 sådana här livsfarliga korsningar i Amerika och 30 000 med bommar, även de farliga. Planskilda korsningar är sällsynta. Säkerheten är mycket sämre här än i Europa och pressen på de vinstrika tågbolagen är närmast obefintlig.
I Amerika tutar godstågen dag som natt. Tågtrafiken är i stora stycken livsfarlig, miljöovänlig och folk far illa. Men ingen verkar bry sig.
Det var visserligen jänvägen som bidrog till välståndet i Amerika. Men idag är tågtrafiken inget att skryta med. Jämfört med Europa är den på efterkälken. Och någon persontrafik utanför de stora städerna förekommer knappt.
Först tutandet- två långa signaler och en kort i varenda korsning, även där det finns bommar. Varför? För säkerheten såger tågbolagen och myndigheterna. Har du hört några tåg tuta i Sverige? Nej, dom behöver inte tuta eftersom vi byggt bort de flesta korsningar, dock långt ifrån alla. Och här har vi strängare regler kring buller, säkerhet mm och det mesta sker i statens regi. Våra lokförare är inte stendöva.
I Amerika är tågbolagen privata, de ägeer också rälsen men korsningarna slipper de betala för. Bolagen är mycket vinstrika- jätten South Pasific gjorde ifjol en vinst på 23 miljarder dollar vilket motsvarar en bruttovinst på över 20 procent.
Jag har pratat med många amerikaner om de här frågorna. Ingen verkar ha förstått att järnvägsbolagen tjänar storkovan, är tämligen ointresserade av säkerhet och miljö. Det är diesellok som gäller, från koltransporterna ryker det koldamm och tutandet gör folk sjuka. Vagnarna är nerklottrade och tågen ser ut som skrutt.
-Vi störs inte av tutandet, säger nio av tio amerikaner.
Detta är naturligtvis inte sant. Det är vetenskapligt bevisat att t ex trafikbuller och även ljud du inte uppfattar som skadligt är hälsofarligt. Sömnsvårigheter, högt blodtryck, hjärtproblem med mera kan bli följden. Nej, här har Amerika mycket att jobba på!
Keep on running!
#1 Klas-Peter Suneson - 2023-06-26 08:22:31
Om järnvägen och tågen i USA är farliga och för miljön dåliga, skiljer sig Sveriges järnvägsnät på två punkter, ca 90% elektrifierat och säkerheten är hög, BRA!
Men vi skall nog inte slå oss för bröstet! Det svenska järnvägsnätet är inte i det skick som man har rätt att förvänta sig! Underhållet på järnvägarna i Sverige är eftersatt! Politiker tvistar om budgettilldelningen, trotts att alla inser att järnvägen är av stor betydelse för framtiden. Kanske är det samma tanke här som där; Det viktiga är inkomsten tuta och kör!
Keep on running
#2 Lennart - 2023-06-26 09:07:29
Hörde ett tuta i Lilleskog före Vargön en gång faktiskt. Maffigt ljud från de långa kompressorhornet =). Dom gamla koleldade ångloken var imponerande. Stora som hus! Hur påverkas man av allt buller i Stockholm- omedvetet?
#3 Tomas - 2023-06-26 10:02:29
När privata bolag ohämmat får härja och sätta profiten först kommer ett sämre sakernas tillstånd som ett brev på posten.
Det får vi alltså ta om vi inte mangrant vill ha något bättre.
Björn jag har undrat en tid nu hur det är med din syn (inte på saker och ting ) .
Du förefaller att vara genomfrisk och härligt vital, fysiskt som mentalt.
Ditt regelbundna motionerande ?smörjer ? din kropp på bästa sätt.
Du förefaller att se bra och är det så kanske det delvis beror på att det är full fart på ditt inre kretslopp ,som då gynnar det mesta funktionerna i din kropp.
Många i din ålder får problem med synen.
Finns naturligtvis ärftliga anlag som avgör om det blir positiva eller negativa utslag på kroppsfunktioner.
Din noggrannhet under och efter löpning med att kompensera kroppen för allt tapp är avgörande för hur du mår och hur du återhämtar dig .
Löpning är så mycket mer än just bara löpning det fordrar en klokskap och det bevisar du.
#4 Lasse - 2023-06-26 20:32:15
Har precis kommit hem från en pilgrimsvandring. Leden följde bla ett järnvägsspår, Sundsvall-Duved och där tutades i korsningarna.
#5 Peter Malmqvist - 2023-06-26 22:02:09
Hej Björn! Jag blev nyfiken på hur detta lopp utvecklats jämfört med det första 2007 (coast-to-coast). Då hade du kommit halvvägs den 31 juli, även då i "Göteborg". Du hade haft otroligt mycket regn de senaste dagarna, vilket alla älskade (utom du) för det hade varit lång torka. Då skrev du så här om löparformen:
Allt går förvånansvärt bra. Mitt enda "problem" är att jag nu är så stark att jag skulle kunna springa betydligt längre än de cirka 5 mil i snitt jag gör per dag, det känns som jag har kapacitet för 6-7 mil om dagen. Men jag har problem med att komma upp i de distanserna eftersom motellen inte ligger på 6-7 mils lucka.
Då var du 59 år nu är du 71. Det går långsammare nu, har du nämnt, men du verkar trivas lika bra nu, som då, för du har en fantastisk glädje i ditt skrivande och precis samma nyfikenhet. Att erfarenheten från alla lopp varit väldigt viktig för detta, märks när du 2007 skriver om osäkerheten kring vad som kan hända, människor som du kan träffa på (men inte vill möta) och det ständigt skiftande vädret (ett stort tack till din bror Jan för väderfilmen på Youtube. Vilken dramatik!)
Minns du "kicken" du fick i Gothenburg 2007? Tror du att det var psykologin av att kommit halvvägs? Hur känner du dig nu?
Keep up the good work!
/Peter
#6 Thomas - 2023-06-26 23:21:24
När löpningen känns tung Björn,tänk då på att du levererar till oss följare, du levererar
#7 Mackan - 2023-06-27 09:22:17
Hej, här runt göteboeg tutar tågen frekvent också.
#8 Lasse - 2023-06-27 10:47:06
Apropå lokförare och säkerhet. Hörde i en intervju om säkerhet bland lokförare, kommer inte ihåg om det gällde Sverige?
I det reportaget berättade lokföraren att på en sträcka hade de minskat felbeslut genom att säga högt till sig själv momenten de gjorde i förarhytten. Drog de ner på fart så bekräftade man detta med sig själv högt, och samma sak när de signalerade.
#9 Björn - 2023-06-28 15:45:43
Kände inte till att tågen även i Sverige tutar ganska mycket. Men längs dom stora linjerna jag sprungit har jag aldrig hört detta.
#Peter: Nej, minns inte att det var någon kick första gången i Gothenburg, mest en tillfällighet att jag stannade där. Kanske uppskattar jag USA.löpen mera nu än tidigare. Mötena med alla människor roligare och viktigare, i början var jag mera fokuserad på själva löpningen, om jag skulle klara det. När man nått halvvägs och kommit ner på lägre höjd (från 2 000 m till 500) känner man sig starkare och gladare. Formen just nu är mycket bra men jag är och förblir långsam. Önskar jag vore 71 som du skriver men jag är 75.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg