Det räcker inte med en massa mil för att bli riktigt bra på långdistans.
Den som tränar mest blir sällan bäst. Det finns många exempel på det, jag själv till exempel.
Hur ofta läser man inte på Facebook och lyssnar på poddar om löpare som tränar kopiöst mycket? De satsar stenhårt på någon tävling, springer ofantligt många mil, genomlider de tuffaste intervaller man kan tänka, gör si och så många höjdmetrar etc och det verkar bara var döden som kan stoppa dem. Men vad händer? Ja, i regel platt fall. Inte så att resultaten är direkt dåliga men så märkvärdiga är de sällan.
Ofta handlar det om rent skryt. Eller försöker man peppa sig själv? Jag talar främst om gruppen ”motionselit”, inte den direkta eliten som ändå tycks inse sina begränsningar. På FB, jogg och andra forum lägger elitmotionärerna ut sina träningspass och inhöstar beröm. För vem skulle våga skriva något kritiskt, det vore väl elakt? Berömmet triggar och löppassen blir allt tuffare. Inte sällan slutar karusellen med en skada eller ett misslyckande på en tävling.
Jag har många exempel på löpare med hög svansföring i gruppen elitmotionärer. Att namnge dem vore oförskämt och tjänar inget till. Dom som däremot ligger lågt med sin träning verkar lyckas bättre. Och det lustiga är att dom inte alls tränar så mycket som man kunde tro. Nej, snarare springer de förvånansvärt lite. Trots det kan det göra otroliga resultat.
Anders Hansson, Vilsta SK, slår mig lätt på maran och halvmaran trots att han är fyar år äldre och bara tränar en tredjedel av min löpmängdmängd, dock en del cykling och simning. Ifjol sprang han maran på 3.42 och halvmaran på 1.35 mot mina 4.06 respektive 1.48.
Bäst känner jag till gruppen elitmotionärer +60 på långdistans. På tävlingar brukar jag ibland fråga hur de tränar och hur mycket det springer. Jag har rätt bra koll på gruppen tack vare min maratonstatistik. Det som förvånar är inte hur mycket de springer, snarare hur lite. Det är alltså inte antalet mil som avgör. Den saken hade jag nog redan kläm på, det är så mycket annat som spelar in.
Få löpare, unga som gamla, springer fler mil än jag. Ändå toppar jag sällan resultatlistorna. Bittert? Nej, löpning är så mycket mera än bara tävlande. Många mil brukar visserligen ge hyggliga resultat, men alltså sällan toppresultat. Det får jag tugga i mig.
Jag roade mig med att kolla upp min egen maraton- och halvmaratonstatistik för de senaste 15-20 åren med årsbästalistor för de olika åldersgrupperna.Man glömmer fort,inbillade mig att jag tillhört topp tre på maraton under flera år men så var det långt ifrån även om det placeringsmässigt gått lite bättre de senaste tio åren (men samtidigt har antalet medtävlare minskat). På halvmaraton är facit dystrare; där har jag aldrig varit etta ett enskilt år. Det tolkar jag som att jag har mer nytta av alla mina mil på maratondistansen än på halvmarorna.
Återvänder till det jag började med- skrytmånsarna. Jo, jag tillhör också den gruppen men försöker hålla igen även om jag är förbaskat stolt över mina coast to coast och mina 900 mil som 73-åring ifjol.
Keep on running!
#1 Christoffer - 2022-02-01 13:10:20
Mängd och längd är inte allt men det verkar ändå vara en korrelation på detta och resultat. Jag tror dock att efter ett tag så är det kvaliteten på träningen som tar över i viktighet.
#2 Jan-Olof - 2022-02-01 15:47:04
Om man lyssnar på löparpoddar, så verkar det vara en sak som är viktigast för att göra bra resultat: kontinuitet. Att slippa skador eller långvarig sjukdom. Sedan kan mixen mellan träningsmängden och hårda pass variera. Nu är ju trenden att köra mycket tröskellådas istället för riktigt hårda intervallpass. Tillsammans med de nya karbonskorna, som är skonsammare för benen, bidrar det till att skadefrekvensen gått ned
#3 Jag en löpare... - 2022-02-01 15:58:32
För min derl har jag efter 60 års åldern börjat träna varannan dag och gjort bättre resultat.
Jag tror och - vet att man behöver längre återhämtning när man blivit äldre.
Löper man varje dag blir man en "ENfartslöpare" utan kvalite och därigenom sämre resultat. Men var och en blir sin egen profet
#4 Löparvän... - 2022-02-02 10:34:23
Dan Waern en gammal storlöpare . Har sagt T"Att löpa utan att man har polisen efter sig tydet på psykisk ohälsa. ch det är många som har problem med psykisk ohälsa som försöker bota sig med löpning. Och själv så är jag en av dom.
#5 Mycket bra... - 2022-02-03 16:20:50
Det är många som genom fysisk aktivitet botar sin psykiska ohälsa.
Det är bättre än mediciner tror jag. Många mediciner ger biverkningar.
Biverkningar av träning är träningsvärk som man botar med träning på rätt sätr.
#6 John Jensen - 2022-02-03 18:23:32
Jag tycker det är kul att puttra omkring i mitt 6:30 tempo 300 mil/år. Började när jag var 59 för ryggens skull och den är nu botad. Springer faktiskt fortare själv än på tävlingar då jag tittar och njuter för mycket av omgivningen. Är mer än 10 år yngre än dig men har ingen chans att tävla mot dig förstår jag men är lika lycklig för det. Du är ju i alla fall en legend här i Svedala.
#7 Björn - 2022-02-07 21:40:49
#Christoffer: Instämmer med det där om kvaliteten. Har flera exempel på folk som inte springer särskilt mycket men som börjat springa intervaller, backe mm plötsligt blivit mycket bättre. Själv genomför jag få kvalitetspass och gissar att jag skulle bli bättre om jag började med det, i alla fall på de lite kortare distanserna.
#Jan-Olof: Ja, kontinuitet minskar skaderisken. Dagligt löpande har hållit mig i stort sett skadefri. Nu hör jag från andra löpare att karbonskorna också minskar skaderisken men hittills har jag bara använt mina på tävling.
#Jag en löpare: Vad roligt att det går bättre med varannandagsträning! Det sägs ofta att äldre behöver längre tid för återhämtning och det stämmer säkert för de allra flesta. Själv tycker jag dock att jag återhämtar mig nästan lika snabbt som i unga år. Å andra sidan har jag aldrig tränat särskilt hårt, däremot långa distanser och i stort sett varje dag. I 40-50-års åldern brukade jag ta en vilodag efter ett maratonlopp, det gör jag inte idag,
#Löparvän: Ja, löpning verkar bra mot mycket. Har en del fd alkoholister och folk som lider av psykisk ohälsa bland mina löparvänner.
#John: Jag puttrar också fram!
#8 Ingmarie http://blog.yoging.se/ - 2022-02-24 19:42:40
Själv gillar jag själva träningen och bryr mig ytterst lite om resultaten. Viktigast är att känslan är bra och att jag håller mig hel och frisk. :-)
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg