Kommentarer på Slaget vid Lützen


Ung som gammal kämpade tappert i Lützendimman. Här 14-årige Hampus Otterborg på sitt livs tredje maratonlopp.

Dimman låg tät längs Kvillebäcken på Hisingen. Tankarna förde till en historisk händelse för 389 år sedan.

Kville Julmarathon blev för mig lite som slaget vid Lützen 1632. Likt Gustav II Adolf trodde jag på en lätt seger. Den 38-årige kungen kom väl förberedd med sin stora här, det gjorde även 74-åringen i sina karbonskor. För kungen blev det en pyrrusseger men pensionären slapp i alla fall att stupa. Fast nära var det. På löparspråk heter det DNF (did not finish).

För att ta det hela från början: jag hade åkt ner till Göteborg enkom för att putsa  halvmaratontiden i Väranmo för en månad sedan. Planen var att springa på 1.45 och avancera från 5:e till 2:a plats på årsbästalistan i M70. För det krävdes ”bara” att springa 3 minuter snabbare. Eftersom karbonskorna inte kom till sin rätt på grusunderlaget, vilket det var i Värnamo, skulle jag nu flyga fram på den asfalterade cykelbanan längs Kvillebäcken.

1.45 innebär att tempot ska vara 5 minuter per kilometer. Första kilometern gick på 5.05. Konstigt. Kvällen innan på ett halvsunkigt gym i en ombyggd panncentral vid Backaplan var jag segerviss. Var det rapmusiken därinne som fick mig att känna mig som en ung kung?

Andra kilometern gick också strax över fem minuter. Så där fortsatte det med stigande mjölksyra i låren. Vid vändpunkten efter knappt 7 kilometer undslapp det mig:

-Raima (Hartikainen), du kan sätta ett DNF i protokollet!

-Har du ont? frågade tävlingsarrangören Raima, som tålmodigt satt på sin stol och noterade löparnas tider.

-Nä, men . . .

Jag hade inte mer än sagt de idiotiska orden förrän jag ångrade mig. Kanske var det colan vid bordet intill som fick mig på bättre tankar.

-Raima, stryk mitt DNF. Jag hänger på maratonlöparna istället, skrek jag.

Och så blev det. Tempot sänktes, jag gick några korta bitar men bryta skulle jag absolut inte. Visste att jag skulle ångra ett sådant beslut. ”Bryter gör man bara om man är skadad”, brukar jag kaxigt säga. Jag tror att jag bara brutit ett lopp under 40 år. Det var under Ölands Marathon för många år sedan, jag var i kanonform men när chansen till ett PB försvann bröt jag.

Längst upp i högra hörnet skrev Reima DNF. Men sedan ändrades det till en sluttid på 1.52.55.

Nu stånkade jag mig i mål. Tiden? 1.52.55.Besviken men nöjd med att Raima kunde stryka mitt DNF.

Keep on running!

FOTNOT

Får en 14-åring delta i ett maratonlopp? Nej, inte om tävlingen är sanktionerad av Friidrottsförbundet (vilket den inte var). Förbundet har satt gränsen vid 17 år och i StockholmMarathon måste man vara 18.



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Helene - 2021-12-21 11:26:04

När jag var 14 år sprang jag en vinterserietävling som hette Vinterpokalen i den ingick ett Maraton som hette Vällingby maraton.Jag startade men efter 30 km tyckte jag att det började kännas tråkigt så jag bröt.Ingen sa någonting om att jag bara var 14 år

#2 Björn - 2021-12-22 16:09:03

Oj, det var en tidig maratondebut! Vad fick dig att våga ställa upp och hur många maraton har det blivit?

#3 Helene - 2021-12-23 10:44:21

Min far var med och sprang,vi sprang många lopp tillsammans.Har tyvärr inte blivit så många maratonlopp ,bara ett par stycken

#4 Ulf - 2021-12-27 13:10:29

Bröt du inte ett nedförbackeslopp i USA? Eller menar du bara maratonlopp?

#5 Björn - 2021-12-27 17:48:04

Stämmer. Hade glömt Huntsville M i Utah 2012 som jag bröt efter 5 minuter. Det blev upptakten till mina artrosproblem.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg