Inte bara "bilburen ungdom" utan även pensionärer och vanliga barnfamiljer sågs glida fram på Härnösand gator.
Jag är i Härnösand, stan där jag jobbade på lokaltidningen för ca 40 år sedan. Raggarbilarna är kvar men nu har buset fått sällskap med pensionärer och barnfamiljer som också rattar de gamla amerikanarna
I Stockholm läger man inte märke till raggarna men i småstäder typ Härnösand sticker de ut. Det ser rätt patetiskt ut när en vanlig Svensson i 50-årsåldern kommer körande i dessa gamla bilar., ibland med frun i framsätet. För att inte tala om när det är en pensionär bakom ratten. Har man inget roligare för sig?
Under de cirka tio minuter jag står i korsningen Nybrogatan/Skeppsbron passerar en raggarbil i minuten. Allt är städat, ingen fylla och ingen hög musik. En del bilar är riktigt fina, andra rishögar. Det hela har karaktären av helgutflykt med familjen.
En annan sak som slår mig är att lilla Härnösand med 25 000 invånare kan bära två gigantiska livsmedelsaffärer; Ica Maxi och Stora Coop. Jag var inne på Coop och slogs av den enorma butiksytan, fullt i klass med Wallmart i USA. Visst, dessa kedjor finns också i Stockholm, men överlag är matbutikerna i Stockholm små och trånga.
Vägen mellan Åsäng och Stigsjö var dålig och mycket backig.
Dagens etapp, Sundsvall-Härnösand, var den hittills tuffaste, 65 km, backigt och bitvis på mycket dåliga vägar. E4:an hade kortat sträckan med en mil men europavägen är livsfarlig med sina vajrar och körfält utan vägren. Just dessa vajervägar fösvårar för mig under färden upp till Piteå.
"En liten stund därefter hunno de fram till den stora älven Ljungan, som flöt fram i en bred dalgång. Genast var allt så förändrat, att de kunde tro sig vara komna till ett annat land. Den mörka barrskogen hade stannat på branterna ovanför dalen, och sluttningarna voro klädda med Ijusstammiga björkar och aspar". (Ur Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige)
Idag blev jag av med en laddsladd till telefonen. Det kunde ha ställt till stora problem eftersom det var helg och butikerna i Härnösand skulle vara stängda när jag kommit fram. Strömmen var på väg att ta slut och desperat ringde jag hotellet.
-Kan ni fixa en laddkabel till mig?
-Jajemen, ta det lugnt, vi ordnar det.
Och visst ordnadet det sig. Vid framkomsten fick jag min sladd. Imorgon Kramfors, därefter Örnsköldsvik, också städer jag arbetat i.
Keep on running!
#1 Jan Suneson - 2021-06-27 02:07:30
Jag har varit med om det många gånger med Björn i USA. En sladd, en laddare eller någon annan viktig grej som blivit glömd på föregående övernattning. Björn har en minutiös genomgång innan han lämnar ett motell, men ändå händer det. Nästan alltid löser det sig på något mirakulöst sätt som idag. Några gånger i USA har Björn räddas av de amerikanska änglarna som ryckt ut och kört flera mil med glömda plånböcker, sladdar och laddare. I dagens Sverige finns få änglar.
#2 Kari - 2021-06-27 07:23:20
Bra jobbat Björn! Alltid kul att inleda dagen med att läsa dina rapporter om färden. Blir spännande att se hur du upplever det när det blir riktigt glest mellan samhällena.
#3 Morgonpigg - 2021-06-27 07:58:51
Sprang 5 km tidigt imorse, innan jag ätit något. Jag och mina kompisar kallar det för Sprukost. Vem tippsar SAOL om detta nya ordet??
#4 Christoffer - 2021-06-27 23:07:25
Yta är något det finns gott om utanför storstäderna, därför är väl också butikerna bättre och större så sett utanfrö Stockholm.
Ajaj, ingen laddare är inte kul, min telefon sjunger på sista versen nu och jag har den gamla laddaren vilket gör att det är svårt att hitta likartade att låna.
@Morgonpigg underbart ord, men inte mycket för mig. Jag är ingen morgonmänniska.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg