Kommentarer på Det förbannade vägsaltet
Bakhjulet satt stenhårt fast och gick inte att rädda men lossnade till sist efter att jag köpt en polygriptång, rostlösande olja, klippt bort ekrarna och hamrat som en besatt.
Jag har tidigare lovprisat Stockholms sopsaltade cykelbanor. Nu har jag också sett baksidan . . .
Det började med att ena bakhjulet på joggingvagnen inte gick att ta av. Efter några lama försök gick jag till en cykelreparatör som också misslyckades. Barndomens beprövade 5-56, den rostlösande dunderoljan, som fick alla fastrostade skruvar på moppen att lossna, hjälpte inte trots att preparatet numera är på spray och kommer in i minsta lilla skrymsle.
Det blev en löprunda till Clas Ohlson för att köpa en rejäl polygriptång. Men icke, hjulet satt fast, gick inte att rucka en millimeter.
-Varför låter du inte ett proffs ta hand om vagnen? frågade hustrun näbbigt efter att jag hållit på ett antal kvällar med att störa grannarna med mitt ideliga bankande.
-Därför att ingen annan än jag klarar att ta loss hjulhelvetet!
Så där höll det på, jag blev allt mer desperat. Bankningarna blev allt hårdare, hjulaxeln alltmer räfflad efter tången men det enda som hände var att några låsbrickor lossnade. Nu spelade det ingen roll om hjulet skadades, jag hade några reservhjul i källaren efter att ha skänkt bort en vagn till en löparkollega.
Det hela började få proportioner av ett coast to coast, nästan ett evighetsarbete men där jag till sist kanske skulle nå målet. Nu tog jag fram en avbitartång och en såg, klippte av ekrarna och sågade sönder ekernavet i plast. Men vad hjälpte det? Hjulaxeln satt likväl fast i kärran.
Nya försök med polygripen. Och voilá- axeln började sakta komma ut. Och till sist var allt ute och jag stod nersvettad med några sargade hjuldelar i handen. "Droppen urholkar stenen", "det är bara att sätta en fot framför den andra" etc, skröt jag inför hustrun.
Nu återstod bara att hand om däcket och slangen, det enda som var värt att spara. Då visade det sig att också ventilen satt fast i fälgen! Mer 5-56, bankande etc. Till sist gav jag upp, slangen fick offras.
Vad lär man sig av detta? Ja, möjligen att vårda utrustningen bättre (fast det gör jag under ett coast to coast). Ändå är jag lite stolt över att jag löste problemet. Nu har jag en kärra som fungerar igen. Denna slitna bruksvagn kommer jag dock inte använda på nästa coast to coast. Då tar jag någon av mina två andra vagnar som är i mycket bättre skick. Men Stockholm-Kalmar t/r ska väl ändå den misshandlade kärran klara?
--
Har nu passerat över 200 mil sedan årets början.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Rost - 2021-03-29 00:41:02
Känner igen det. Fastrostade pedaler,,Varför tog jag inte loss smörjde in med fett innan tänker man. Värma med låga är ett sätt att få en del att expandera och lossa.
En bult som sitter fast kan man vrida många gånger på i stället för all kraft på samma gång. Då brukar den vicka loss så att säga. Mycket bra trix.
#2 Tomas - 2021-03-29 15:56:24
Ja saltade cykelbanor ger nu omfattande rostproblem på cyklar och annat.
Rosten kommer fort och är ett sattyg .
Drabbar vissa och gynnar andra i detta ekonomiska kretslopp vi lever i.
#3 Linda Feldman - 2021-03-30 22:38:25
In the future, will it help to wash the salt off the wheels after each run? I remember how the salted roads destroyed the underside of cars in Salt Lake City before undercoating was discovered! Keep on Running!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg