Det är treviligt att springa tillsammans med andra. Handlar det om löpningar under flera dagar är det viktigt att deltagarna i gruppen är ganska jämspelta (vilket vi är). Bilden togs igår då det var så dimmigt.
"Funkar det bra att springa med sällskap under flera dagar?", undrar signaturen Christoffer. Frågan är inte helt lätt att besvara och tarvar ett lite längre svar.
Handlar det om så kallade sociala löp under en dag är svaret ja. Jag har varit med på massor av sådana och kan inte minnas ett enda som varit tråkigt. Är man många i gruppen finns det alltid någon att snacka med. Och det brukar heller aldrig vara några problem att hänga med eftersom det kan utkristalliseras olika fartgrupper.
Å andra sidan har jag heller aldrig varit med om tråkiga löpningar som pågått under flera dagar. Men då gäller det att välja sitt sällskap. Du behöver kanske inte känna alla i gruppen, det viktiga är att ni är på ungefär samma nivå löpmässigt. Att ständigt vänta in folk eller att några har stora problem med distanserna och kanske rent av råkar ut för skador, det tär på sammanhållningen. Bernt, Mats och jag är relativt erfarna långlöpare, vi känner varandra sedan tidigare så det funkar bra.
Själv är jag en "ensamvarg". Handlar det om löpningar på cirka en vecka har jag inga problem med att springa med andra. Men på längre löp och framför allt på ett coast to coast vill jag vara ensam. Har aldrig känt mig ensam under något av USA-löpen. Då talar vi om löpningar på nära 100 dagar. Uttrycket en kedja är inte starkare än sin svagaste länk passar bra in. Skulle jag t ex ha med mig någon och en av oss blir skadad kan vi inte hjälpa varandra, snarare stjälpa varandra. Här passar också uttrycket ensam är stark.
Jag har haft med min bror Jan på några långa löpningar i Amerika och i Europa. Han har då åkt rolerblades och därmed varit den snabbare. I Amerika har han också under några veckor fungerat som följebilschaufför. Vi har alltså inte varit jämspelta men bröder emellan har det ändå funkat. Den intressanta erfarenheten tycker jag är att under dessa äventyr har jag lärt känna min bror mycket bättre. Jag trodde jag kände honom sedan tidigare men det gjorde jag alltså inte. Och så där är det säkert för de flesta: ska du lära känna någon så spring ihop med personen under några dagar. Först då upptäcker du alla goda (och kanske mindre goda sidor).
---
På landet lever man nära djuren. Bilden tagen strax utanför infarten till det lilla samhället Håcksvik.
Dagens löpning mellan Tranemo och Fegen blev äventyrets längsta, 57 km. Den sträckan klarade vi galant! Imorgon måndag är sista dagen och då springer vi till Falkenberg. Jag tar tåget hem till Stockholm medan Bernt och Mats åker hem dagen därpå.
Keep on running!
#1 Jörgen Nilsson - 2020-10-19 18:47:00
Hej Björn! Kul att läsa om era äventyr. Förbundet har ändrat något på tävlingsreglerna för 70+. Men det kanske du redan har läst.
#2 Jörgen Nilsson - 2020-10-19 18:48:04
https://www.friidrott.se/docs/Ramar%20f%C3%B6r%20friidrottst%C3%A4vlingar%20fr.o.m%202020-06-14_uppdatering%20augusti%20DB.pdf
#3 Björn - 2020-10-22 15:54:40
Tack för infon. Kände inte till detta.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg